 |
| Original: Ann-Sofie Andersson |
"Endast stjärnorna lyser upp i den mörka och kalla vinternatten. I den täta, mörkgröna värmländska granskogen har vargflocken samlats. Precis i skogsbrynet, alldeles vid sidan om den gnistrande isen ser man dem. Vargarna bidar sin tid. I spänd förväntan tassar de fram och tillbaka i den vita snön. Fram och tillbaka…. Väntar…. De väntar på att få kasta sig över fienden, som de vet är på väg ut på isen från andra sidan av den frusna sjön. Vad de inte vet är om fienden är en indian från väst eller en rovfågel norr ifrån. Vargens ledare kastar ett öga mot de guldgnistrande stjärnorna. Är stjärnorna ett tecken? Ett tecken på att guldet skall skimra i den värmländska skogen när isen har smält och vargflocken vilar ut efter en hård, kall och ansträngande vinter. Vargspanaren vänder åter blicken mot sjön, sedan mot sin flock. Ögonen glittrar. Nu….
 |
En mycket fin mössa, som är redan är efterfrågad i Värmland, många som skulle vilja ha den.
SvaraRaderaVäldigt bekväm och mycket fina färger som gör att man kan hålla huvudet högt när man går bland folk.